Life is…

I morse på väg till jobbet följde fullmånen mig hela vägen. Behövde inte ens ha på helljuset eftersom månen lyste med sin fulla prakt. Det var så vackert. När jag skulle åka hem var det somom månen hade väntat på mig. Fortfarande fullmåne som lyste så fint mellan träd och skog.

Fick information idag av borgmästaren själv att hotell ska byggas i Arvikas hamnområde. Ett spahotell! Ritningar är klara. Det väntas bara på att vallen som ska hålla ev översvämningar borta ska bli godkänd. Spännande! Visste ni om det?!

LH

Sitter här i soffan med en skål Turkisk yoghurt med mango och lite kakao över. Grymt gott! Hade tänkt mig ut på en liten löptur idag, men det började frysa och det blev ofantligt halt på vägarna. Har ju ingen lust att ramla och slå upp allt igen.. Så vad gjorde jag då? Slappade i soffan? Oh nooo.. jag åkte ner ill Hälsokompaniet och hoppade upp på löpbandet istället. Jag har aldrig sett så mycket människor där nere någonsin, men min inbillning säger att i mars månad kommer det inte alls vara lika mycket folk. Det är väl som januari är mest. Alla (nästan) börjar sitt nya, sundare, friskare liv och har avgett löfte på löfte som de sen inte kan hålla. Jag vet precis hur det är, därför har jag i år inte avgett något nyårslöfte. Jag ska i stället unna mig det jag vill och så har jag bestämt att springa några lopp under året.

I alla fall, innan jag hoppade upp på löpbandet så fick jag stå i kö!! Det var kö till precis varenda konditionsmaskin!? Medan jag väntade stod jag och fipplade med Iphonen för att få igång musiken. Jag har äntligen köpt en iphonehållare att sätta på armen. Så mycket bättre än att ha den mellan brösten där den blir svettig och jävlig. Sist fick jag imma på insidan av telefonen med och hade det i två veckor efteråt. Så jag rekommenderar ett armhållare istället.
Löpningen blev kort. Inte för att det gjorde speciellt ont utan mest för att det var så jävla tråkigt! Efter 3,5 km fick jag nog. Det finns väl inget tråkigare än att springa på ett löpband. Tungt och icke avkopplande. När jag springer ute kan jag koppla bort alla tankar och känna hur lugnet bara befinner sig. Underbart! Idag var det svårt att koncentrera sig med alla människor som kom och gick och tv´n som var på. Tittade jag rakt fram som man gör så stod någon där och trodde att jag stirrade på dem. Nej, jag kunde liksom inte gå in i mig själv och bara köra som jag brukar. Det var tråkigt!! Jag åkte hem och fortsatte med biceps och tricepsövningar istället för att vara kvar.

Nu ska jag läsa om hur jag får dig att göra precis det jag vill

LH

Idag var det äntligen dags att få träffa Emma på NOVA igen:) Emma är som ni säkert numera vet den enda frisören som får sätta saxen i mitt hår. (ok, ett undantag gjordes i december, men jag var ju såå illa tvungen att gå till någon annan då och hon gjorde ett bra jobb). Det är alltid Emma som bestämmer hur jag ska se ut. Jag känner mig så säker med henne och avslappnad. Det finns väl inget bättre än att kunna gå och sätta sig i en stol där någon pillar en i håret över en timmas tid.

Idag blev det blont med silver. Det är så skönt att ha blivit av med den tunga mössa jag burit de sista veckorna. Nu känner jag mig fin igen:)

Det finns ett problem dock.. Emma ska flytta till Göteborg ett par, tre månader!! Hon ska bli make up artist. Kan ni tänka er vad fin jag kan bli när hon kommer tillbaka;) Makad och nyklippt! Tänker ju inte gå till någon annan under tiden heller, men får nog planera in ett besök till Gbg.

Gina Tricot fick ett besök av mig med och ett par leggings och en tröja fick följa med hem:)

Nu ska jag ut på stan och göra lite ärenden!

Ciao

LH

Med armarna rakt ut från min kropp låg jag på rygg och såg en fantastiskt blå himmel. Jag kippade efter andan. Luften kom in i min kropp men den kom aldrig ut igen. Jag bara låg där och väntade på att jag skulle kunna börja andas normalt igen. Tankar som att jag skulle bli en grönsak kom efter ett tag. Jag ville inte gå in i medvetslösheten. Visst hade jag tappat andan förut, men aldrig så här länge. Paniken kom, men helt plötsligt från ingenstans kom en kraft i mig som är helt oförklarlig, och ett vrål kom någonstans in ifrån mig och ut genom mina läppar. Luften och vrålet blandades ihop och åkte äntligen ut i den kalla luften. Jag kunde andas igen.

Jag kände hur mina glasögon satt på sned och på något oförklarligt sätt lyckades de inte gå sönder. Satte rätt dem på näsan och kände att jag kunde vrida på huvudet. Slängde av mig hjälmen och väntade på Linda skulle dyka upp.  Jag försökte att ta mig upp, men kunde inte vrida mig åt något håll. Jag tänkte att bara jag får vila lite så kommer jag snart på benen.

Marken jag låg på var hård och kall. Jag kände hur kylan åt sig in under kläderna och började ta tag om huden. Jag försökte åter igen att lyfta mig men förgäves. Jag kunde böja vänster ben och låg mer på den högra sidan. Linda och Michaela kom med ridtäcken för att jag skulle hålla värmen. De ville ringa ambulansen. Det ville inte jag. Jag trodde det var en ”dösmäll”, och att det onda skulle gå över efter ett litet tag. Det gjorde ju inte så ont när jag väl låg där, det var mest kallt och det var när jag väl skulle försöka ta mig upp som det kändes. Jag till och med bad Linda ta ett kort på mig när jag låg där så att jag kunde lägga ut den här på bloggen.

Michaela ringde i alla fall till Ambulansen och jag tyckte det var onödigt. Jag tänkte att Gud, vad pinsamt att de får åka ända hit och så är det inget fel på mig. Att när de väl är här så står jag säkerligen på benen…

I väntan på amulans. Som ni ser så finns till och med ett leende med..

Fortsättn. följer

LH

Som det snöar ute. Det är helt galet och fint. Jag sover längre på mornarna med för bilarna hörs inte lika mycket när det är så mycket snö. Härligt. Jag har väl egentligen inte gjort annat än sovit denna vecka känns det som. Började jobba i måndags och efter varje dag när jag kommit hem från jobbet så har jag varit helt förstörd. Trött som fan och ont! Igår var ingen bra dag. Då svetsades det i ryggen precis hela dagen. Ja, det känns så. Att det är små tomtar som håller på och svetsar ihop ryggen på mig. Det bränner något så in i helvete. Så fredagsmyset igår var inte annat än vila och sömn från det jag kom hem tills i morse klockan tio.

De hann nog svetsa färdigt inatt antar jag för idag har det varit lugnt. Var hos Camilla och Stefan och barnen på besök. Det var hur längesen som helst sen vi sist sågs. Det var riktigt trevligt att få tjöta igen:)

En långpromenad i snöyran med mina Mukluks blev det. Blev riktigt hungrig och kände hur blodsockret sjönk så på vägen hem fick Stefan på Statt ett besök och det blev Take away. Kycklingwok med nudlar blev min middag idag.

LH

..är de äntligen mina:)

Mina underbara Mukluk skor från Timberland:) Tack Marie för att du tog med dem från Trysil!

Har börjat jobbat nu igen efter olyckan. Nästan två månader har jag varit hemma. Helt sjukt vad fort den tiden har gått. Jättekul att vara tillbaka  på jobbet med roliga kollegor. Där emot är jag jäkligt sliten när jag kommer där ifrån och har däckat i soffan när jag kommit hem. Men det beror kanske delvis på att man har vänt på dygnet medans man har varit hemma också kan jag tänka mig.

Snart är det Tjejvasan och jag måste sätta igång på allvar med träningen. Bestämde idag att jag skulle prova på att ta en springtur. Min första löptur efter olyckan som hände den 16 november. Jag måste ju prova mig fram för att se hur mycket jag klarar av. Så efter att jag däckat i soffan var det bara att tvinga sig ut. Det blev ingen långtur direkt. Hamngatan-Sågudden-Vik-Mc Donalds-Stormarknad-Hamngatan. Kan det vara 4 km kanske? Någon som vet? I alla fall så kändes det rätt okej. Tekniken var väl inte på plats utan kände mig mer som en kluns som sprang fram. Lite rädd för att halka var jag ju självklart med. Andningen gick det okej med. När jag väl kommit hem så kände jag av i både revben och lunga. Mest i revbenen men i lungan när jag gör djupandning. Smörjde in mig med en linementliknande kräm och kände hur värmen tog över och en behaglig brännande känsla tog över istället för den smärtsamma.

Reflexväst måste man ha nu i mörkret!

Näst på tur blir skidor om kroppen känns okej efter kvällens löpning.

Nu blir det natta.

LH

Har haft målarverkstad med Elin idag. Vi målade känslor. Nej, hon målade känslor. Jag målade en lampa.
Sov inte en blund inatt eftersom jag gick bärsärkargång i godisskålen igår kväll och fick sockerkick delux. Jag och Elin hade mys.

Godisskålen är framme nu med fast inte av samma anledning som igår. Nej, nu är jag bara upprörd!

Kanske en promenad hjälper till att lugna ner mig..

LH

Idag kom min underbara syster och systerdotter på besök. Vi tog en tur ner på Kyrkviken. Syrran tog en skidtur, Elin åkte skridskor tillsammmans med mig som just det gick… Var såå sugen att få åka skidor så när syrran kom tillbaka så fick jag på mig hennes skidor och alldeles för korta stavar och åkte typ fem hundra meter. Åh, vilken känsla Det kändes ganska ok där och då, men nu bränner det på hela jävla vänstra sidan. Är såå less nu!

Syrran åkte hem efter lunch hos mig och Elin är fortfarande här och vi har bunkrat upp med massa godis och ska snart se på film. Vi myser under den vita pälspläden.

Förra gången Elin var hos mig hade vi perukparty

I kväll blir det som sagt mysparty. Å det är heller inte så dumt.

God kväll
LH

Lång frukost och skidor på tv´n. Så startade mitt mitt nya år. Ingen bankande huvudvärk som tidigare år utan bara lite trött. Solsken och human temperatur gjorde att en promenad på Kyrkviken gjordes. Vi var många som var ute och insöp den friska luften. Några på skidor, andra på skridskor, men de flesta var ute till fots. En bana runt hela Kyrkviken har plogats så det var lätt att gå. Fick en enorm längtan att springa, så jag satte igång. Det kändes faktiskt väldigt bra. En sådan lycka jag kände inombords när jag insåg att det här går ju bra är obeskrivlig. Undrar hur långt det är runt hela den upplogade banan? Någon som vet? 

Ryggsäcken var med med mackor och kaffe och det smakade ljuvligt.

Det var en helt underbar första dag på det nya året!

Hoppas ni hade det lika bra!

LH

Nyårsafton och potatisgratängen luktar så gott från ugnen. Underbart! Ute smäller raketer som ger sken i alla dess olika färger. Löjligt tycker jag. Fint ja, men ofantligt löjligt att lägga pengar på.

Normalt sett brukar jag väl den här tiden vara uppklädd till tänderna, med lösögonfransar och allt, men ikväll blir det annat! Nu ska underställ och lager två på och jag ska ut och grilla. Vart är hemligt, men det kommer bli kött med potatisgratäng och till dessert kommer det att bli den gamla klassikern; banan med choklad i som läggs i glöden. Mums va gott:) Champagnen följer självklart med och istället för att själv slänga bort massa pengar på att skjuta upp raketer kommer jag att se när alla andra dumma människor gör det. Som sagt: det är fint, men ack så dumt!!

Hoppas ni alla får en underbar sista dag på år 2010 och att er första dag på 2011 kommer bli lika fabulous;)

LH