Life is…

Morgnarna här i huset är så mysiga. Vaknar av att jag hör någon som rör sig i spjälsängen, någon som håller på att vaknar till. Någon som gäspar, viftar runt med armarna och vänder och vrider på sig. Denna någon är vår fina lilla Annie. När jag reser mig för att säga god morgon till henne så möts jag alltid av ett underbart leende. Då spelar det ingen roll hur trött jag är, för efter det leendet är tröttheten liksom bortblåst.

Efter lite sång och bus i spjälsängen är det dags för mat. Tar upp henne och snosar och pussar på henne så mycket det går på vägen till soffan där vi alltid ammar. Hon hugger tag i de sprängdfyllda brösten som fyllts på ordentligt eftersom hon sover hela nätterna. Hon tuttar lite grann sen släpper hon bröstet och tittar upp mot mig och ler sitt allra största leeende som att ” Gud va gott det här var mamma” innan hon hugger tag igen. Att bara sitta och titta på henne, stryka henne över håret och  känna på hennes fötter är ljuvligt.

Ha en underbar dag!

LH

Många och långa promenader har det blivit sen lilla Annie kom till oss. I stort sett varje dag har vi varit ute på en tur mellan 6-10km. Har en app Endomondo som mäter upp sträcka och tid som sen sparas. I går kväll fick cykeln komma ut efter att den stått länge i förrådet. Skulle ta en snabbtur runt Högvalta för att känna vinden och känslan att ha kommit igång på riktigt igen. HERRE GUD, mina lårmuskler har försvunnit completely!!! Hade inte cyklat många meter förrän de liksom skrek åt mig att jag inte var snäll!! Runt cyklade gjorde jag i alla fall.

Så i tillägg till coreträningen som görs efter promenaderna så ska jag definitivt göra massa lårträning. Utfall, Here I come!

Nu intas frukost innan promenixen.

Turkisk yoghurt, keso, hackade mandlar och kakao

1 ägg med majo.

Gött!

LH

Lycka är att se Jimmy och Annie tillsammans. De finaste människorna skapar kontakt med en härlig kommunikation. Att sitta en bit bort och höra detta samtal är helt fantastiskt. Det är så mycket kärlek mellan dem och den kärlek jag känner för dem är helt obeskrivlig.

Hoppas ni känner lika mycket kärlek till barn och man med.

LH

Skiner solen igen. Är så less på regn och blåst. Sitter här med kaffekoppen och ska skynda mig att göra mig i ordning så vi får njuta av det som verkar bli en fin dag. Vi packar bilen med barnvagn och bilstol och en väska med lite bra att ha saker och åker till Charlottenberg.

Dagarna går väldigt fort när man går hemma med en liten bäbis. Ändå tycker jag att jag inte får gjort så mycket.Idag så ska det inhandlas present till mitt syskonbarn och till mor då det snart är mors dag. Lite samtal ska ringas och den dagliga promenaden ska göras med följd av bålträning.

Ha en skön dag!

LH

Vaknade i morse vid 04.30 av ryggont som alla andra nätter. Har aldrig ont på dagen utan på nätterna när det blir tryck på ryggen. Annie brukar vakna runt 03.30-04.30 men idag sov hon så gott när jag gick upp och satte mig i soffan och lyssnade på blåsten som gjorde att björktopparna försvann emellanåt. Gick och la mig igen efter en halvtimma, men kände mig alldeles för pigg för att sova. Så jag gick upp igen och fick idén att jag skulle baka scones som Jimmy kunde få innan han skulle iväg till jobbet. Sagt och gjort.

Hade dock ingen filmjölk som skulle vara i receptet, men ersatte med mjölk. Blandade grahamsmjöl med vanligt vetemjöl och slängde i linfrön med. Under tiden som sconesen gjorde sig klara i ugnen puttrade kaffet i bryggarn. Klockan 06.00 åt jag nybakade scones och drack en stoor kaffekopp till det! Mmmm, va gott det var!

För exakt två månader sen föddes du lilla Annie. Du hade egentligen ingen lust att komma ut från den varma ombonade magen där du dagligen skumpades runt i. Mamma gjorde allt för att du skulle komma ut, men du hade bestämt dig. Du ville vara kvar där inne. Till slut tyckte även doktorn att du skulle komma ut till mamma och pappa och resten av världen. Efter några timmar med skratt, gråt, skrik och stön kom du äntligen ut. Jag fick se dig i några korta sekunder innan de bar iväg med dig. Pappa följde med dig och läkarteamet till ett annat rum där de skulle få igång din andning. Du hade svalt massa avföring som de var tvungen att suga upp. Efter lång tid kom pappa med dig i famnen och visade upp dig. Du var så fin, Annie! De försvann med dig lika fort igen till Biva där de var tvungen att syresätta dig och ta massa prover. Du var sönderstucken på både händer och fötter. Men du var tapper. Pappa var med dig hela tiden och jag kom inrullandes på en säng senare. Vi var så oroliga för dig!

Du kom till världen den 8 mars kl 01.45 och jag fick först hålla dig i min famn åtta timmar senare. Jag var så stolt, men fortfarande väldigt orolig över hur allt skulle gå.

En vecka senare fick vi äntligen åka hem. Veckan på Biva sondmatades du. Du hade en slang i näsan och fick maten genom den. I slutet på veckan blev du piggare och ville ha mammas bröst.

Idag två månader senare är du en frisk och kry liten bebis som bara växer och växer och vill inget hellre ha än mammas bröst!

Grattis Annie, Sofia Häggqvist  på din 2 månaders dag!

Vi älskar dig!

LH

Idag är den underbara lilla människa hela åtta veckor!

Och det har vi firat med en promenad med bästa Kicki och lekkompisen Lucas som är en månad äldre än lillskruttan Annie, till Kusin Cuisine. Där åt mammorna en fantastiskt god Joppes räksallad. Fantastiskt fint hade de gjort där.

En sak jag tänkt på som jag märkte många reagerade på var när Annie nyss kommit till världen var att de uttryckte sig; Visst är det roligt! Jag svarade; roligt vet jag inte om jag tycker det är, vilket gjorde att jag fick många konstiga blickar. Roligt för mig är när man skrattar. Tiden med Annie är och har varit helt fantastiskt. Roligt är det först nu när hon hela tiden pratar, sprattlar och när vi har en konversation. I början sov hon ju mest och vi myste när hon låg i min famn och jag studerade varenda del på hennes kropp. Det är helt underbart att se hur hon utvecklas och att det har gått så fort med språk och rörelser på dessa åtta veckor.

Det handlar om hur man definierar ett ord. Istället för att ge konstiga blickar  kan man ju alltid fråga hur man menar. Och vad jag menade var att det var helt fantastiskt att ha fått Anni

God natt!

LH