Life is…

Som det snöar ute. Det är helt galet och fint. Jag sover längre på mornarna med för bilarna hörs inte lika mycket när det är så mycket snö. Härligt. Jag har väl egentligen inte gjort annat än sovit denna vecka känns det som. Började jobba i måndags och efter varje dag när jag kommit hem från jobbet så har jag varit helt förstörd. Trött som fan och ont! Igår var ingen bra dag. Då svetsades det i ryggen precis hela dagen. Ja, det känns så. Att det är små tomtar som håller på och svetsar ihop ryggen på mig. Det bränner något så in i helvete. Så fredagsmyset igår var inte annat än vila och sömn från det jag kom hem tills i morse klockan tio.

De hann nog svetsa färdigt inatt antar jag för idag har det varit lugnt. Var hos Camilla och Stefan och barnen på besök. Det var hur längesen som helst sen vi sist sågs. Det var riktigt trevligt att få tjöta igen:)

En långpromenad i snöyran med mina Mukluks blev det. Blev riktigt hungrig och kände hur blodsockret sjönk så på vägen hem fick Stefan på Statt ett besök och det blev Take away. Kycklingwok med nudlar blev min middag idag.

LH

..är de äntligen mina:)

Mina underbara Mukluk skor från Timberland:) Tack Marie för att du tog med dem från Trysil!

Har börjat jobbat nu igen efter olyckan. Nästan två månader har jag varit hemma. Helt sjukt vad fort den tiden har gått. Jättekul att vara tillbaka  på jobbet med roliga kollegor. Där emot är jag jäkligt sliten när jag kommer där ifrån och har däckat i soffan när jag kommit hem. Men det beror kanske delvis på att man har vänt på dygnet medans man har varit hemma också kan jag tänka mig.

Snart är det Tjejvasan och jag måste sätta igång på allvar med träningen. Bestämde idag att jag skulle prova på att ta en springtur. Min första löptur efter olyckan som hände den 16 november. Jag måste ju prova mig fram för att se hur mycket jag klarar av. Så efter att jag däckat i soffan var det bara att tvinga sig ut. Det blev ingen långtur direkt. Hamngatan-Sågudden-Vik-Mc Donalds-Stormarknad-Hamngatan. Kan det vara 4 km kanske? Någon som vet? I alla fall så kändes det rätt okej. Tekniken var väl inte på plats utan kände mig mer som en kluns som sprang fram. Lite rädd för att halka var jag ju självklart med. Andningen gick det okej med. När jag väl kommit hem så kände jag av i både revben och lunga. Mest i revbenen men i lungan när jag gör djupandning. Smörjde in mig med en linementliknande kräm och kände hur värmen tog över och en behaglig brännande känsla tog över istället för den smärtsamma.

Reflexväst måste man ha nu i mörkret!

Näst på tur blir skidor om kroppen känns okej efter kvällens löpning.

Nu blir det natta.

LH

Har haft målarverkstad med Elin idag. Vi målade känslor. Nej, hon målade känslor. Jag målade en lampa.
Sov inte en blund inatt eftersom jag gick bärsärkargång i godisskålen igår kväll och fick sockerkick delux. Jag och Elin hade mys.

Godisskålen är framme nu med fast inte av samma anledning som igår. Nej, nu är jag bara upprörd!

Kanske en promenad hjälper till att lugna ner mig..

LH

Idag kom min underbara syster och systerdotter på besök. Vi tog en tur ner på Kyrkviken. Syrran tog en skidtur, Elin åkte skridskor tillsammmans med mig som just det gick… Var såå sugen att få åka skidor så när syrran kom tillbaka så fick jag på mig hennes skidor och alldeles för korta stavar och åkte typ fem hundra meter. Åh, vilken känsla Det kändes ganska ok där och då, men nu bränner det på hela jävla vänstra sidan. Är såå less nu!

Syrran åkte hem efter lunch hos mig och Elin är fortfarande här och vi har bunkrat upp med massa godis och ska snart se på film. Vi myser under den vita pälspläden.

Förra gången Elin var hos mig hade vi perukparty

I kväll blir det som sagt mysparty. Å det är heller inte så dumt.

God kväll
LH

Lång frukost och skidor på tv´n. Så startade mitt mitt nya år. Ingen bankande huvudvärk som tidigare år utan bara lite trött. Solsken och human temperatur gjorde att en promenad på Kyrkviken gjordes. Vi var många som var ute och insöp den friska luften. Några på skidor, andra på skridskor, men de flesta var ute till fots. En bana runt hela Kyrkviken har plogats så det var lätt att gå. Fick en enorm längtan att springa, så jag satte igång. Det kändes faktiskt väldigt bra. En sådan lycka jag kände inombords när jag insåg att det här går ju bra är obeskrivlig. Undrar hur långt det är runt hela den upplogade banan? Någon som vet? 

Ryggsäcken var med med mackor och kaffe och det smakade ljuvligt.

Det var en helt underbar första dag på det nya året!

Hoppas ni hade det lika bra!

LH