Life is…

                                                                                                                                                                   En lånad bild från Linda Kyrksjö

var sjukt roligt. Har insett att jag verkligen tycker om att cykla. De första tre milen var dock grymt jobbiga eftersom det blåste något så kopiöst. Vi stod nästan stilla. Vinden ryckte till med kraftiga tag att flera ramlade av cykeln och ner i diket. När vi äntligen kom fram till första depån så var det riktigt gott med en kopp kaffe. Färden fortsatte sedan brant uppför in i skogen och utsikten över Vättern var fantastisk. Sen gick det utför och shit som jag rullade, det var bara att skrika ”håll höger”! Fram till sjunde milen gick det hur lätt som helst och jag bara flög fram. Vinden hade avtagit och solen glimtade fram lite då och då. Sen ändrade vi riktning och vinden gjorde sig påmind igen och då var det JOBBIGT. Vid åttonde milen började jag känna mjölksyran i låren komma smygande, men det var bara att cykla på. Sista milen var jag tvungen att trampa precis hela tiden för så fort jag saktade ner på farten så fick jag sendrag så jag fick trotsa bilarna och slänga mig ut i vägen och cykla förbi de andra cyklisterna. När jag kom in i mål och skulle gå av cykeln så fick jag sendrag som aldrig förr haha!

Jag vill tacka er alla som tänkte på oss att vi skulle få uppehållsväder. Det fick vi och precis när vi kom in i mål så började det regna;) Det måste ha varit er förtjänst!

Fy skam till er som slängde ut nubb i vägen så att hundratals fick avbryta sin cykelfärd pga punktering!!!

Nöjd efter morgonens frukost och redo att klä om till cykeloutfiten.

Riktigt laddade systrar inför starten:)

En underbar dag hade vi och potatisbullar har väl aldrig smakat godare!

Nu är det nya tag som gäller och vi ser framåt mot Vansbrosimmet:)

LH