Life is…

Sitter här och tittar ut över ett blåsigt Vänern. Befinner mig i Karlstad efter att ha varit hos en privat hudläkare med mina eksem runt ögon, mun, haka och hals. Jepp, de har kommit tillbaka och nu värre än någonsin. Det blev aldrig riktigt bra förra året när jag sprang hos läkarna i dagarna två.

Den här läkaren var mycket sympatiskt och tog mig på allvar. Äntligen. Berättade vilka mediciner och salvor jag tidigare fått som han i stort sett dömde ut. Nu har jag fått något nytt som jag hoppas är en dundermedicin. Håll tummarna för nu vill jag bli fin igen!

Mitt vaknande idag var inte av det normala slaget. Dörrklockan ringer och jag flyger upp ur sängen. Visste att det skulle komma några och göra någon koll av något slag, men inte trodde jag de skulle komma före 8.00. Jag endast iförd trosor, flyger upp ur sängen och ska skynda mig in på badrummet för att få på mig min morgonrock. Då öppnas dörren och där står två gubbar och jag står halvnaken bakom toalettdörren.

-Det är ingen idé att du går in där för vi ska även greja där, säger den ena utav dem.

- Jag vill väldigt gärna sätta på mig lite kläder, säger jag skitirriterad.

- Åh, väckte vi dig?

- Jo, det kan man lugnt säga. Klockan är ju inte ens 8.00

- Nu är det så här att vi börjar vår arbetsdag kl 07.00. Det tar bara en kvart. Kan du avvara oss den?

- Ja, om ni låter mig ta på mig lite kläder så ska det nog gå bra.

Det visade sig att de var inhyrda av bostadsbolaget. Bostadsbolaget kommer alltid efter 08.00. Tycker de kunde skrivit det i utskicket de gjorde att de började gå in i lägenheterna vid 07.00.

Nu ska jag ner på stan och handla lite julsaker och få lite adventsfeeling.

I morrn blir det Lussekattsbak och Rocky Roads! Mums

Trevlig fredag!

LH

Har precis tryckt i mig en banan efter ett träningspass som började med en Pw på 50 min efterföljt med styrka av bål. När jag är ute på mina Pv´s känns det precis som vanligt. Så som det kändes för 28 veckor sen. Inget som känns i vägen liksom. Jag känner mig inte klumpig och det är inget som strävar eller tar emot. Känner mig så fri på något vis Lite ont i ryggslutet och ner i rumpan, men vad annat kan jag tro när jag har en 28 veckors bäbis i magen:)

Det är nästan så jag skäms att säga att jag mår så fantastiskt bra som jag gör, när många andra lider av sin graviditet. Men jag är bara evigt tacksam att jag mår så här bra och hoppas få göra det de sista 12 veckorna också. Herre Gud! 12 veckor!?! Om 12 veckor ska jag ha med en bäbis hem. Som alltid ska vara här. Som man inte lämnar tillbaka. Hm, tiden går allt för fort. Har inte tänkt på det så. Jag har tänkt att jag är i veka 25,26,27 osv, men nu när jag inser att det bara är 12 veckor kvar blir jag nästan lite rädd.  Hur gör man liksom?

Försöker se den dagen då vi ska hem från förlossningen. Herre Gud, tänk om jag glömmer bort att vi är tre och sätter mig i bilen och Jimmy kör iväg och glömmer den utan namn i bilbarnstolen på taket.. Hemska tanke.

Det är svårt att förstå vad det är som händer även fast det är i min kropp det sker. Förstår om Jimmy förstår mindre där han står vid sidan av.

Nu måste jag slänga mig i duschen för sedan är det jobb som kallar.

Ha en underbar dag!

LH