Life is…

Jag är hemma nu! Hemma i min lägenhet. Mamma kom och hämtade mig runt tolvtiden idag. Som en packåsna med rullstol, toaförhöjare, sittkudde  och annan packning gick vi ut. Rullstolen var till för de nämnda sakerna. Själv gick jag med kryckor. Trots att jag och sjukgymnast Johan hade gått en bra bit tidigare på morgon tyckte jag att det kändes okej, nu kändes det jobbigt och obehagligt i revben och kotor. Vi stannade till i cafeterian på sjukhuset och käkade en räkmacka var innan vi åkte hem. Väl hemma åkte min underbara mor och handlade åt mig och själv vattnade jag blommorna som skrek efter vatten.

Nu sitter jag här och har duschat av mig allt vad sjukhus heter. Jag är helt färdig och det är inte länge kvar alls nu tills jag går till sängs. Skrev att Pantertanterna förde liv i salen jag låg i, men här hägrar tystnaden tillsammans med Förkväll i bakgrunden. Saknar redan ljudet av tjattret från tanterna. Trots att jag inte pratade så mycket med dem så smålog jag inom mig för att de sa så mycket knasigt. Vem ska jag småle åt nu? Mig själv när jag ser mig i spegeln  och ser hur sne jag är? Där kunde jag välja om jag ville prata eller inte, här kan jag prata med mig själv.

Undrar hur det går inatt. Jag hoppas jag får sova. Här är det tyst medans där var det jämmer och suckar för att de hade så ont. Vad hjälplös man kände sig när någon ny kom in och inte kunde röra sig. Vid varje rörelse de gjorde hörde man hur ont det gjorde. Jag vet. Det gjorde lika ont för mig de första dagarna, men inte tänkte jag på att jag lät så fort jag rörde mig. I efterhand vet jag att jag gjorde det. Nu går det lättare och det känns inte lika som det gjorde då.

Någon Londonresa blir det inte för mig. Då jag har sår på lungan får jag inte flyga på grund av lufttrycket. Läkaren har skrivit ett intyg till Ryanair ang detta. Enligt Ryanair är det endast vid dödsfall som gör att man kan få avboka resan, men hoppar jag på planet med en skadad lunga får de troligtvis ett dödsfall på planet så förhoppningen är att jag får boka om till ett senare tillfälle.

Bara för att jag har kommit hem från sjukhuset betyder inte att jag är frisk, för det är jag inte. Det kommer ta lång tid det här så besök av er vill jag gärna ha. Jag behöver träning så om en promenad runt kvarteret verkar lockande är ni välkomna att följa med

Tack alla för fina sms, inlägg på FB och besök som jag har fått. Det har värmt och gjort att jag fällt en och annan tår…

Kram till er!

LH