Life is…

Trodde på riktigt att jag skulle få åka hem idag, men ack så fel jag hade.. Ronden kom och läkaren (morsk, polsk kvinna)var riktigt bestämd när jag frågade om jag fick åka hem idag. Jag kände mig som ett litet barn påkommen med handen i godisskålen när hon skarpt sa att ”kanske i morgon du får åka hem. Inte idag”

Sjukgymnast Johan kom sedan och ville se hur jag gick. Jag är uppenbarligen väldigt sne! När han ställde mig rak tyckte jag att jag var hur sne som helst och vice versa.
Övade på att komma upp ur sängen när sängen var plan. Jag har hela tiden gått ur sängen när den varit i sittande ställningen. Inte alls tänkt på att jag inte har en böjbar säng hemma… Dumt, ja vet! Hur som helst så gick det trots äckliga smärtor. Han var imponerad av mig och det är jag med:-) Kanske han säger så till alla, men det skiter jag i, för det var precis det jag ville höra! Jag är grymt stolt över mig själv för faktiskt så trodde jag det skulle vara värre med brutna revben. Med det sagt så har jag hur mycket droger som helst i kroppen och menar inte att jag inte har ont för det har ja! Big Time!!! Till och från.

Nu snart blir det lunch och sen ska Johan och jag kolla hur bra jag är på att gå i trappor. Övade lite smått igår i korridoren när ingen såg mig. Försökte ta höga steg på stället och det gick rätt bra, men så fort någon kom ut i korridoren så låtsades jag om som ingenting utan gick vanligt igen. Så vanligt det går vill säga..

Jag har ju en Londonresa inbokad den 5 december. Får se hur det blir med den.. Målet är ju självklart att kunna åka, men det är ju inget kul om jag inte kan vara på topp när jag är där utan måste vila hela tiden.. Då är det lika bra att försöka boka om resan.

Skamme den som ger sig!

LH