Life is…

Timmen mellan halv sju och halv åtta somnade jag till ordentligt. Blev sedan väckt av ännu en ny sköterska. Frågade hur jag mådde och om jag var redo för att ta en dusch. Om jag var redo! Har aldrig förr längtat efter en dusch så mycket som nu! Fråganvar bara när jag skulle orka ta den. Fick vakna till i lugn och ro och kände att det var nog en bra ide’ att ta morgonkissen först för att se om jag ens var kapabel att ta mig ur sängen. Sen är det ju skönare att äta frukost om man inte är så pissenödig.. Jag kom allt upp ur sängen efter mycket strävan, (stelnar ju till över allt under natten), men det gick faktiskt väldigt bra:-)
Så nu var jag mer redo för en dusch än någonsin.
Efter frukost kom de in med gåstolen och jag hävde mig upp ur sängen och gick hasande framåt fast med ett leende på läpparna. Det är skönt att stå upp, skönt att sträcka ut. Väl inne i duschrummet var det bara att släppa av sig kläderna. Att känna de varma strålarna mot min bara hud var som att göra en strike i bowling! Vilken lycka, vilken stolthet:-) Håret tvättade en snäll sköterska åt mig.
Nu siktet jag här insmörjd med bodybutter från Apoliva som syrran hade med igår när hon var här på besök. Byxor, t-shirt och stödstrumpor är på och jag känner mig så fin!! På riktigt!
Nu väntar jag in sjukgymnasten för andningsövningar.

Vi hörs senare!

LH

Vaknade nyss av smärtan. Det är kallt ute. Knner hur den kalla luften sveper in genom rummet och stannar här. Fönstret står öppet på min begäran och själv ligger jag här och kan inte ens stänga det. Måste be om hjälp. Det är jobbigt att be om hjälp. Det är jobbigt att säga att jag har ont. Det är jobbigt att ta dessa förbannade tabletter. Allt är jobbigt.
Jag sträcker ut händerna och tar tag i sängställningen. Försöker att dra mig upp i en bättre ställning. Det gör ont! Så jävla ont!! Jag måste ha hjälp.. Ringer på klockan, nattsköterskan kommer. Berättar att jag har ont, att jag fryser och ber henne stänga fönstret. Hon fixar det så lätt. Vips så är fönstret stängt liksom alla ljud som hörs ute om natten. Nu är det jag och en liten burk med fyra tabletter. Jag hatar att ta tabletter, men inser att jag måste för att jag ska kunna röra på mig. Tar alla på en gång och sköljer ner med en, ja kanske två klunkar vatten. Sköterskan tackar för sig och tror att vi inte kommer ses här igen eftersom hon inte är på jobbet förrän på måndag igen. Tack för allt säger jag och inväntar med att skriva här tills tabletterna ska börja värka och jag kan byta ställning.
Så nu är klockan 05.50 och jag ska göra ett försök att flytta lite på mig. Den saken får dom inte ta i från mig för jag kan själv, ska bara bli lite drogad först.

Ha en bra dag!
LH