Life is…

Idag har det varit en soft dag, med en hemsk, verklighetsbaserad bok som heter Inspärrad. Helt sjukt hur det kan gå till här i världen. Att spärra in en liten flicka på ett menatalsjukhus på grund av att hennes föräldrar var ostabila. Pappan var alkolist, periodare och mamman fick en förlossningsdepression. På den tiden fanns inte ordet fölossningsdepression utan hon blev bara ”störd”. Istället för att hjälpa flickans föräldrar som verkligen behövde hjälp fick de göra som de ville och istället skulle flickan som var fullt frisk spärras in på ett menatalsjukhus för tjejer. Själv trodde hon att hon skulle på en fin internatskola, men eftersom socialtjänsten fick vårdnaden om henne blev hon istället drogad och sexuellt utnyttjad. Vill ni läsa en bok om hur det fungerade i samhället för inte så längesen så ska ni absolut läsa denna.

Åkte hem till mamma och pappa och åt jorgubbar med Turkisk yoghurt. Så himla gott!!
De är för goa mina föräldrar:) Jag ska ju springa tjejmilen i september och berättade då att jag tycker det är så tråkigt att bara springa flera varv på samma bana. Jag vill helst springa ett varv och sen vara klar. Oj, vad de kom med förslag. ”Vad med om hon springer den sträckan då, eller vad med den runt Ås, eller den eller kanske den där uppe”. Efter många förslag satte vi oss i bilen och åkte runt och mätte olika sträckor. Så nu vet jag precis vilka sträckor som är en mil:) Tack, mamma och pappa! Älskar er:)
I morgon blir första springturen, men inte milen. Är det någon underbar själ där ute som vet var jag kan springa milen i Arvika utan att springa samma varv over and over again?
Tacksam för förslag:)

God natt
LH